tankar om livet

Den känslan fick jag idag, när jag försökte få fram det jag ville men det bara låste sig och blev fel...
I vissa sammanhang och grupper kommer man inte alltid till sin rätt tyvärr       =(
Det uppstod en väldig obehagskänsla när jag insåg att alla blickar var riktade emot mig och det kändes som om vissa tyckte att jag egentligen inte borde ha öppnat munnen.
Har nog inte hittat min plats i gruppen än, men det kommer väl.
Eller så är jag bara dum, men hmm det vill jag i så fall inte riktigt acceptera.

Ja självkänslan är väl inte riktigt på topp tyvärr och den blir väl inte bättre av att man känner att man gjort bort sig. suck. ¨
Har bara alldeles förmycket hela tiden och hinner väl inte riktigt med mig själv... Mycket energi går till skolan, Skiweek och Kåren och det känns som om ingenting går riktigt min väg, Jag vet inte i vilken ända jag ska börja jobba för att få så mycket som möjligt gjort och så jag känner att jag får den tid och energi som jag själv behöver.

Ibland känner jag att jag inte ligger speciellt långt ifrån bristningsgränsen, det kanske skulle vara skönt att bara gråta ut, men jag förmår mig inte att göra det, jag orkar inte... Det är sånna här jobbiga och stressiga dagar som jag verkligen saknar någon att kramas med och som jag kan få bli ompysslad av. Jag behöver någon som bryr sig och som finns här för mig oavsett vad det är.
Jag behöver helt enkelt bli omtyckt och sedd.

sååååå nu ska jag försöka ladda lite extra energi och våga prata, våga stå för det jag tycker och tänker.
Jag är jag och det kan ingen ändra på.
Ta mig för den jag är eller försvinn!

Nu ska jag sätta mig ner och börja läsa på till seminariet som jag ska hålla imorgon     =)
Hoppas på att det går sin väg!

/ AnNeLi